Visar inlägg med etikett primo. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett primo. Visa alla inlägg

måndag 10 februari 2014

Passatelli


Allstå, vilken snabbmat. Vilken enkelhet. Och gott. Varför har jag inte lärt mig detta innan?!
Det är ju detta som är kvalitativ snabbmat.

Att koka buljong anses även i Vår Kokbok vara ute, eftersom det inte egentligen är ekonomiskt lönsamt. Men eftersom jag köper en halv ko (egentligen är det ett halvt kolår) i halvåret, så får man buljongbitar på köpet. Har man dem i frysen i ett halvår, får man ju åtminstone använda dem. Och det gör jag ibland. Buljong. Man tar köttet, gärna lite höna också eller annat kött, men annars går det bra med bara detta. Täcker det med vatten och en tesked salt per liter vatten. Kokar på svag värme i cirka fyra timmar, efter halva tiden slänger man i lite grönsaker; lök, morot och selleri. Pepparkorn och eventuellt mer salt också.
Om man inte köper en halv ko i halvåret men har buljongtärningar hemma så går det säker också bra.
Det viktiga är att man har en buljong som står kokar.

Sen ska man blanda 100 gram parmesanost (riven), 100 gram skorpmjöl, 2 ägg och salt och peppar och muskot nöt till en hård blandning som man ska pressa igenom en potatispress. De blir korta korvar, ser lite ut som små maskar. Se bild. Dessa ska man kasta ner i den kokande buljongen i 3-5 minuter och servera direkt med buljong. Gott!

Fastfood i sitt esse.





söndag 12 september 2010

Lektion 1 – Hur äter en italienare.


En italienare äter precis som de flesta av oss med kniv och gaffel (och sked)! Men i vilken ordning de äter, är det svåra att förstå. Det har hänt att jag har sett tyskar sitta på restauranger här i Italien och beställa in en massa saker och servitörerna vet inte riktigt hur de ska plocka in maten och i vilken ordning. Det är inte så lätt. Det finns en ordning som italienarna följer och de tycker allt annat är rätt underligt, eller snarare fel. Så här kommer en liten lektion i vilken ordning man äter mat i Italien.
Man börjar med ANTIPASTI. De är förrätter. Ibland kan man ha turen av att få in en massa olika små grejer, t ex. en skärbräda med ostar eller olika skinkor och korvar, eller så får man en liten rätt av något slag.
När de är avklarade kommer il PRIMO. Det är egentligen förrätten om man översätter rätt… men i Svefige betyder ju förrätten mer att man får något att ”smaka på” innan den riktiga maten kommer. Il primo är pastan eller riset. Så det blir ju lite fel om man översätter det så... Det här är ju egentligen huvudrätten. Riset säger jag också, för en risotto räknas som en primo. Man äter alltså inte risotto TILL något. Det äts för sig självt. Till il primo kan man även räkna in soppor och liknande.
Bröd serveras alltid till en måltid i Italien. Det äts inte till pastan, men efter man ätit upp alla pasta tar man gärna en bit bröd och doppar i tallriken för att få upp allt det goda som finns kvar.
När man ätit upp il primo och eventuellt putsat tallriken med brödet, så kommer il SECONDO. Andra rätten. Det är ofta en bit kött, fisk eller fågel, men man kan även välja ostalternativ (som kan vara oändligt). Till il secondo tar man en CONTORNO, vilket är grönsaker som man har vid sidan om. Till grönsaker räknas pommes frites, vilket jag tycker är skrattretande! Men även en grönsallad eller stekta grönsaker. Ofta bjuds det på säsongens grönsaker. Till secondon och contornon äter man ofta bröd.
Efter allt detta, så kan man komma till desserten, il DOLCE. Sen kaffe, il CAFÈ. Och då är det inte cappucino som gäller, obs! (Det kan ej beställas efter klockan elva på förmiddagen, sägs det...) Utan en slät espresso med eller utan socker. När man avverkat hela menyn, bjuds det ofta på en liten DIGESTIVO, alltså en likör av något slag, gärna en iskall limoncello.

Nu kan ni förstå att italienarna kan sitta länge vid bordet. Om det dessutom är fest eller kanske rentav ett bröllop, då nöjer man sig inte med EN pasta sort, utan bjuder gärna sina 200 gäster på en triss. Det vill säga tre olika pastarätter på löpande band samt allt det andra. Hur som helst, tar det ett tag att förstå hur mycket mat serveras på olika ställen eller i speciella umgängen. I början när jag var i Italien åt jag allt med god aptit, i alla fall de första rätterna. Jag trodde ju att det som serverades var allt man skulle få, och det var ju gott, så jag åt upp allt. När det sen bara strömmade in fler tallrikar, insåg jag ju att jag nog ätit lite för mycket och kanske inte skulle rensat faten…

Nu kanske ni undrar: Men hallå, äter de så här mycket hemma varje dag också??? Det verkar ju helt sjukt mycket mat. Då kan jag lugna er. De flesta äter betydligt mindre. Söndagslunchen ser gärna ut så här traditionellt, kanske utan antipasti, men primo, secondo, contorno och dolce äter man. De övriga dagarna i veckan har man har ju inte så mycket tid att sitta och avnjuta mat på. Om man äter en pasta brukar det dock alltid ätas något mer. En mozzarella och några tomater. En bit salami och en skiva bröd. Men jag kan avslöja att italienarna inte äter pasta varje dag!