Nutella

Ok, jag är lite konfunderad och samtidigt väldigt tacksam. Tacksam till mina föräldrar som har lärt mig bordsvett och konfunderad över hur en kvinna i sina bästa år kan uppföra sig vid bordet. Vi har haft några av Fabios bästa vänner över på middag. Inget fancy, bara lite goda italienska tigelle (ett slags bröd) med olika korvar, skinkor, ostar och inlagda grönsaker. En favorit. Gästerna äter som bar den. Har faktiskt aldrig sett kvinnan äta så mycket någonsin, hon brukar kniva i sig en fjärdedels pizza när vi är ute och äter annars. Hemma hos oss sväljer hon ner minst lika mycket som jag och barnen sammanlagt. Men det är ju bra betyg. Bordsskicket är relativt låg status på, man äter med händerna, man tar med händerna och det är lite fettigt. Det är inte i tacos-klassen, men ändå rätt simpelt. När man är färdig med skinkorna och ostarna brukar man ta fram nutellan, så man kan äta en tigella med nutella i. Så det gör vi och barnen blir glada och springer sen och sätter på sig pyjamasarna. Men kvinnan väntar tills allt lugnar ner sig och tar sen fram en tigella, hittar en använd sked och doppar baksidan av den i nutellan. Tack, tänker jag, för att du inte doppade i själva skeden. Man vet ju inte var den varit och jag är ju lite bakteriestörd. Men vänta, vad gör hon? Hon slutar inte. Hon fortsätter doppa ner skedens skaft i nutellan, ta upp den och slicka den rent omsorgsfullt, och igen och igen och igen. Får man lov att bete sig så?! Och vad gör jag nu med nutellaburken? Måste jag slänga den?

Jaja, jag gillar inte nutella så mycket, så det blir ju inte jag som får äta hennes bakterier i alla fall.