KENWOOD MAJOR KMM760 – min ögonsten

Det blev ingen av modellerna jag funderade på. Jag pratar om mitt svåra beslut, när jag skulle välja vilken assistent jag skulle köpa. De var ju löjligt små. Man kunde göra bröddeg på endast 300 gram mjöl åt gången, vilket är ingenting. För mig i alla fall. Är van att ibland låna svärmors, som kan göra deg med 3 kg mjöl. Tjejen i affären påstod att dagens kvinna gör en deg på 300, sedan en till på 300 och sen eventuellt en till på 300. Då känner hon inte mig. Har vi gäster och ska bjuda 16 pers på pizza, ska jag då göra 300+300+300+300+300+300+300+300+300 +300 och kanske ha gjort så det räcker till alla???? Nä, det fick bli något större. Vi stack till en outlet och hittade en fin silverfärgat Kenwood Major KMM760 för ett bra pris och slog till. Nu kan jag göra pizzadeg med 2 kg mjöl åt gången. Minst. Så våra gäster är nog också nöjda!? Och jag kan dessutom göra en massa andra trevliga saker. Har alltså en ny ögonsten.

Svamprisotto

Detta recept har min svärmor lärt mig. Hon plockar svampen ute bland vinplantorna. Men jag vågar inte riktigt lita på min svampkännedom, så jag köper svamp.
Gott blir det med t ex vanliga champinjoner.

Du behöver:
– en liten lök
– svamp efter önskemål
– buljongtärningar + vatten
– ris, helst Carnaroli ris (som är speciellt för risotto) cirka 100 gram per person
– lite persilja
– parmesanost

Gör så här:
1. Fräs lök i lite olja i en stor gryta (gärna gjutjärn).
2. Koka upp vatten med buljongtärning i en annan liten kastrull.
3. När löken är fräst, lägg i svampen, skivad i små bitar och fräs den tills den har avgett allt sitt vatten.
4. Häll sedan i riset och fräs det också, så det blir nästan genomskinligt.
5. Skopa på en sked med buljong på riset och rör om och låt riset suga åt sig vätskan. Tillägg lite i taget, tills riset är färdigt (18-20 minuter). Carnaroliris och risotto ska vara lite al dente, dvs. inte för kokt.
6. Tillsätt riven parmesanost och persilja, samt svartpeppar. Salt, bara om det behövs. Men buljongtärningen och parmesanosten bör ha tillsatt salt så det räcker.
7. Servera varm i en djup tallrik.

Crema di Zucchine con Crostini = Zucchinisoppa med brödkrocketter

Det har varit, och är väl fortfarande, ZUCCHINI-säsong hos oss. Det blir lite tjatigt att alltid äta samma kokta zucchini eller zucchini stekta i panna eller köttfärsfyllda zucchini… Att göra en soppa av zucchini är både lätt och snabbt och dessutom nyttigt. Man konsumerar också mycket av skörden på en gång, om man har som vi en oändlig avkastning (känns det som just nu i alla fall).
Soppa är kanske inte det rätta ordet för denna rätt, det är mer en zucchinikräm. Som man kan äta med parmesanost och brödkrocketter.

Så här gör du:
Fräs en bit lök i olja i en stor kastrull (gärna gjutjärn). Skär i fyrkanter 2-3 potatisar och 2-3 stora zucchini. I en annan kastrull värm vatten och buljongtärning (cirka en liter + 2 buljongtärningar). När löken är fräst, häll i resten av grönsakerna och fräs upp dem i ett par minuter. Ju mer grönsaker, desto längre tid. Allt ska helst ha fått lite ”stekyta”. Häll buljongen över grönsakerna, precis så de täcks och låt puttra i ungefär 10 minuter, tills alla grönsaker är mjuka. Salta och svartpeppra. Ta av från spisen och mixa med stavmixer till en slät och fin konsistens. Om soppan är för tjock, häll på lite mer av buljongen, som är över. Häll gärna i en skvätt med mjölk också.

När soppan kokar som bäst kana man förbereda sina krocketter. Skär t ex rostebröd (eller bröd som blivit hårt) i små fyrkanter. Lägg dem i en stekpanna utan smör eller olja. Rosta dem. Häll på grovsalt efter smak och gärna en gren rosmarin. Om man gillar vitlök, kan även en klyfta få vara med i pannan och rostas och på så sätt ge smak till brödet. Låt krocketterna bli fint gyllenbruna.

Servera soppan varm eller kall, beroende på årstiden, med riven parmesanost och brödkrocketter i.

Mina barn älskar att hälla i krocketter i soppan och tycker det är jättegott. Bra avslutning är så klart att jag brukar servera svenska pannkakor efteråt!!

Parmigiana

Parmigiana. Mmmmm. Detta är en av mina favoriträtter.
Auberginen har inte gjort så stor succé i Sverige. Jag anser att det är för att man inte vet riktigt hur den ska användas. I detta recept är auberginen gudomligt gott!

Du behöver
– två stora auberginer
– 2-3 mozzarella ostar
– en burk krossad tomat, en burk med tomatsås
– olivolja
– grovsalt
– några basilikablad
– riven parmisanost

Hur göra man?
1. Skär auberginerna i 1 cm tjocka skivor. Lägg dem i lager i en skål med lite salt mellan varje lager. Ställ en tallrik på och ovan på den något tungt. Detta gör man för att pressa ut vattnet ur grönsaken. Låt stå ganska länge, ju längre desto bättre...
2. Stek skivorna i olivolja, så de blir lite smått färgade.
3. Koka i hop en tomatsås. Med de två tomatburkarna. När det har småputtrat i 10 minuter, lägg i basilikablad och salta och peppra.
4. Skär mozzarellan i tunna skivor.
5. Ta en ugnssäker form och börja lägga i auberginskivorna, strö över lite parmisanost och lägg sen mozzarella och sist tomatsåsen. Forstätt så, tills ingredienserna tar slut. Överst ska det vara rikligt med tomatsås.
6. Ställ in i ugnen (225 grader C) i ungefär 40 minuter.
7. Ät och njut. Servera gärna till en enkel liten köttbit snabbstekt i olivolja.

Lektion 2 – De tre grundpelarna i italiensk matlagning

Efter att ha bott åtta år i det här landet och flängt fram och tillbaka i fem år innan dess, har jag lärt mig en del om matlagning. Har dessutom haft turen av att "hamna" i en familj där att äta gott och bra är viktigt. Man tillbringar mycket tid runt matbordet och många samtal handlar just om MAT. Det kan diskuteras livligt huruvida mjöl från coop eller Spadoni gör pastadegen smidigast, eller om det ska vara lök eller inte i en viss pastarätt. Har man öronen med sig, kan man lära sig en hel del.

Det jag kommit fram till är att det finns tre väsentliga hemligheter i italiensk matlagning:
1. Semplicità = Enkelhet
2. Ingredienti buoni e freschi = Färska och bra råvaror
3. Pochi sapori alla volta = Få smaker åt gången

Om vi tar PIZZA som exempel.
Det ska vara så enkelt som möjligt. Den godaste pizzan av alla är egentligen en ”vit pizza”, utan tomatsås och ost, med bara lite grovsalt och olivolja. Hur lätt som helst.
Om man är sugen på något fylligare, så ska det vara med bara ett fåtal ingredienser på. Tomatsås, mozzarellaost och en - två toppingar. Dessa noga utvalda ingredienser ska vara fina och färska. Tomatsåsen på pizzan till exempel, den är viktig. Man märker direkt om en pizzeria använder medelmåttig eller den billigaste tomatsåsen.

Så här ska man tänka också om man vill göra en god pastarätt. Det ska vara enkelt, inte komplicera det så mycket. Helst ska man använda färska råvaror som odlas i den aktuella årstiden, annars frysta, (Att använda tomater som odlas i växthus i januari är förbjudet! Smaken blir en helt annan än om man gör samma rätt under tomatens högsäsong på sommaren.) och man behöver inte ha så många smaker på samma gång.

Vi kan utveckla mer en annan gång...

Vendemmia

Nu är det vinskörd. Alltså får den italienska hemmafrun rycka in. Det känns i armar, axlar och klipphand vill jag lova. Inte riktigt van vid dessa rörelser. Men det är härligt att vara ute i friska luften och blir man hungrig är det bara att ta en munfull druvor. Så här fina är de.

Man lär sig även en massa från de äkta italienarna från landsbyggden. Vilka figurer! Inte de där snobbiga kontorsråttorna som man är van vid, utan de som har arbetat på riktigt, knegat!! Inte för jag förstår allt de säger. De pratar ju inte italienska, utan dialekt, som inte ens är likt. Men en och annan sak har jag snappat upp. Några recept och matförslag bland annat som man skulle kunna ta upp här.

Lektion 1 – Hur äter en italienare.

En italienare äter precis som de flesta av oss med kniv och gaffel (och sked)! Men i vilken ordning de äter, är det svåra att förstå. Det har hänt att jag har sett tyskar sitta på restauranger här i Italien och beställa in en massa saker och servitörerna vet inte riktigt hur de ska plocka in maten och i vilken ordning. Det är inte så lätt. Det finns en ordning som italienarna följer och de tycker allt annat är rätt underligt, eller snarare fel. Så här kommer en liten lektion i vilken ordning man äter mat i Italien.

Man börjar med ANTIPASTI. De är förrätter. Ibland kan man ha turen av att få in en massa olika små grejer, t ex. en skärbräda med ostar eller olika skinkor och korvar, eller så får man en liten rätt av något slag.

När de är avklarade kommer il PRIMO. Det är egentligen förrätten om man översätter rätt… men i Svefige betyder ju förrätten mer att man får något att ”smaka på” innan den riktiga maten kommer. Il primo är pastan eller riset. Så det blir ju lite fel om man översätter det så... Det här är ju egentligen huvudrätten. Riset säger jag också, för en risotto räknas som en primo. Man äter alltså inte risotto TILL något. Det äts för sig självt. Till il primo kan man även räkna in soppor och liknande.

Bröd serveras alltid till en måltid i Italien. Det äts inte till pastan, men efter man ätit upp alla pasta tar man gärna en bit bröd och doppar i tallriken för att få upp allt det goda som finns kvar.

När man ätit upp il primo och eventuellt putsat tallriken med brödet, så kommer il SECONDO. Andra rätten. Det är ofta en bit kött, fisk eller fågel, men man kan även välja ostalternativ (som kan vara oändligt). Till il secondo tar man en CONTORNO, vilket är grönsaker som man har vid sidan om. Till grönsaker räknas pommes frites, vilket jag tycker är skrattretande! Men även en grönsallad eller stekta grönsaker. Ofta bjuds det på säsongens grönsaker. Till secondon och contornon äter man ofta bröd.

Efter allt detta, så kan man komma till desserten, il DOLCE. Sen kaffe, il CAFÈ. Och då är det inte cappucino som gäller, obs! (Det kan ej beställas efter klockan elva på förmiddagen, sägs det...) Utan en slät espresso med eller utan socker. När man avverkat hela menyn, bjuds det ofta på en liten DIGESTIVO, alltså en likör av något slag, gärna en iskall limoncello.

Nu kan ni förstå att italienarna kan sitta länge vid bordet. Om det dessutom är fest eller kanske rentav ett bröllop, då nöjer man sig inte med EN pasta sort, utan bjuder gärna sina 200 gäster på en triss. Det vill säga tre olika pastarätter på löpande band samt allt det andra. Hur som helst, tar det ett tag att förstå hur mycket mat serveras på olika ställen eller i speciella umgängen. I början när jag var i Italien åt jag allt med god aptit, i alla fall de första rätterna. Jag trodde ju att det som serverades var allt man skulle få, och det var ju gott, så jag åt upp allt. När det sen bara strömmade in fler tallrikar, insåg jag ju att jag nog ätit lite för mycket och kanske inte skulle rensat faten…

Nu kanske ni undrar: Men hallå, äter de så här mycket hemma varje dag också??? Det verkar ju helt sjukt mycket mat. Då kan jag lugna er. De flesta äter betydligt mindre. Söndagslunchen ser gärna ut så här traditionellt, kanske utan antipasti, men primo, secondo, contorno och dolce äter man. De övriga dagarna i veckan har man har ju inte så mycket tid att sitta och avnjuta mat på. Om man äter en pasta brukar det dock alltid ätas något mer. En mozzarella och några tomater. En bit salami och en skiva bröd. Men jag kan avslöja att italienarna inte äter pasta varje dag!

Svårt beslut för en hemmafru

Jag sitter och funderar. Fick en matberedare i födelsedagspresent. Men det var assistenten som var trasig och behövdes byta ut. Nu ska jag byta presenten. Men till vilken modell? En Kenwood Prospero KM260 eller KM266? Min svägerska säger att det är motorn som är det viktiga. Minst 800 Watt tycker hon den ska vara. Så frågan är hur mycket mer man ska sattsa... Får nog fundera vidare och åka till affären och klämma och känna. Kanske jag kommer hem med en plattång och ett elektriskt fotbad i stället. Vem vet?!

Nu börjar vi!

Hemmafru i Italien. Visst låter det glammigt? Men hur lyxigt är det egentligen på en skala? Det ska jag försöka redogöra på den här bloggen.

Den italienska hemmafrun, jag alltså, bor på en liten vingård med man och barn. Dessutom finns här hönor, kaniner och...  svärmor! Jag ägnar mig INTE åt djuren (eller åt svärmor), men andra hemmafruiga uppgifter provar jag gärna på. Vad sägs om att koka tomatsås på 250 kg tomater?

Med hemmafru menar jag livet i ett italienskt hushåll och därmed är maten i centrum. Jag vill visa den riktiga italienska maten. Vem av er har inte ätit panino ciabatta med ruccola och mozzarella, pesto, parmisan-skinka OCH torkade tomater? Eller spaghetti bolognesi? Tror ni att det är sådant man äter här i Italien? Då tror ni fel.